FERNANDO ARRABAL och HOULLEBECQ

 

Hufvudstadsbladet, Finland

2.10.2005

 

 

”Efant terrible” är en etikett som ofta klistrats på den franska författaren Michel Houllebecq och den spanskfödda Fernando Arrabal, som sedan fyra år tillbaka har varit nära vänner. Bägge två har väckt stort uppseende med deras provocerande verk och kontroversiella uttalanden, som båda haft rättsliga konsekvenser för författarna.

I Houllebecqs roman ”Plateforme”väckte det stark indignation att personerna solidariserade sig med sexturisterna i Thailand, och dessutom väckte huvudpersonen Michels negativa uttalanden om muslimer, så stor vrede i Frankrikes islamiska organisationer att författaren åtalades för att upegga till religionshat.

Under rättegången i Paris den 17.3. 2002 ville Fernando Arrabal p.g. av sina egna erfarenheter med den spanska censuren vittna till förmån för Houllebecq. ”De vill döma honom för blasfemi precis som fankisterna dömde mig år 1967”, förklarade han till pressen.

Arrabal, som i år firar 50-året för sin exil i Paris, besökte år 1967 Madrid för att signera en nyutgiven roman. En ung man bad honom skriva en provocerande dedikation och han skrev ”Jag skiter på Gud,  fosterlandet och allt annat”, vilket väckte så stor förargelse i det frankistiska Spanien att han blev anhållen och dömd till 6 års fängelse. På grund av en internationell författarkampanj blev Arrabal emellertid frigiven redan en månad senare. 

På internationellt plan anses Arrabal vara den mest spelade och erkända spanska nulevande dramatiker, men i Spanien har han aldrig riktigt lyckats vinna folkets gunst trots att han inom de senaste fem åren belönats med två stora spanska dramatikerpris.

”Min far blev också dömd för att säga sin åsikt den 17. juli 1936. Den Nya Statens teokrater dömde honom till döden. Jag, hans son, blev också fängslad för blasfemi. Min far föddes i Córdoba. Åtta sekel tidigare kom den judiska filosofen Maimónides och den muslimska Averroes till världen. I sitt avgörande tal försvarade den muslimska filosofen friheten att ”handla och tänka mot den islamiska tron”, förklarade Arrabal under rättegången mot Houllebecq, som hade turen att slippa både böter och fängelsestraff. Han har sedan dess uppehållit sig i Sydspanien.

 

Den nu 72-årige Arrabal har speciellt efter rättegången varit en ivrig förespråkare för Houllebecq och hans verk både i den franska och spanska pressen och känner stor sympati för hans mod att ge uttryck för normbrytande åsikter.

Det madrilenska förlaget Hijos de Muely-Rubio tyckte att dessa texter förtjänade att ges ut, och i mars i år publicerades de med titeln ”¡Houllebcq! ” i Spanien. I augusti publicerades boken också i Frankrike i översättning av Arrabals fru Luce Moreau, endast en månad innan Houllebecqs nya roman ”La possibilité d’une île” kom ut.

Arrabals bok är inte någon lätt bok att sammanfatta på grund av dens kalejdoskopiska utformning. I en blanding av artiklar, essäer, anekdoter, interviewer, fotografier och dokument kryddade med ”arrabalescos”och ”jaculatorias”, korta fyndiga ordspråksliknande texter, hedrar Arrabal Houllebecq, som enligt honom förtjänar samma position som vännerna Milan Kundera och de nu avlidne André Breton, Samuel Beckett och Eugène Ionesco.

I boken berör Arrabal olika aspekter av Houllebecqs författarskap och idevärld, som han också relaterar till sin egen tankevärld.

Ett av de centrala kapitlen behandlar processen mot Houllebecq med utdrag av både Houllebecqs och Arrabals försvar för yttrandefriheten. Arrabal poängterar det felaktiga i att man likställer romanpersonens åsikter med författarens. ”Kan man identifiera förbrytaren i ”Brott och straff” med Dostojevskij, mördaren i ”Pascual Duarte” med Camilo José Cela?… men diktarens censorer hävdar att huvudpersonens åsikt i ”Plateform” är lika med Houllebecqs”.

 

Arrabals ärende med boken om Houllebecq är bl.a. att visa de sidor av den begåvade författarens idégrundlag och samhällskritiska budskap, som ofta negligerats helt eller delvist på grund av pressens ensidiga fokusering på de sexuella aspekterna i hans författarskap.

Arrabal har också själv gång på gång upplevat att pressen missförstått budskapet i hans verk. ”I Spanien tar man mig inte på allvar, man tror fortfarande att jag är en ung provokatör”, uttalade han i en interview när boken kom ut.

I själva verket handlar Arrabals texter om Houllebecq lika mycket om hans egen roll som författare och kan ses som ett försök på att påkalla en större respekt  för konstnären och hans budskap, en vädjan om respekt för oliktänkande.

 

Viveca Tallgren

 

¡Houllebecq!, Hijos de Muley-Rubio, Madrid, 2005.

Houllebecq, La Cherche Midi, Paris, 2005.